Haditha ur ett svenskt perspektiv

Hemska saker hände i Haditha. Så långt är säkert. Efter att en bomb vid vägkanten slet sönder en amerikansk konvoj och dödade Lance Cpl. Miguel Terrazas “så bröt hela helvetet ut”, enligt en soldat som var där. När dagen var slut låg 24 irakier döda, däribland barn och gamla. Soldaterna hävdar att de civila dödats oavsiktligt – “collateral damage” – medan de boende i Haditha hävdar att det rörde sig om en avsiktlig “massaker”. Enligt icke-namngivna amerikanska militära utredare som talat med journalister är marinsoldaternas version svår att fästa tilltro till. Källor nära utredningen säger att åtal är att vänta.

Det ser mycket mörkt ut för den amerikanska marinkåren. De första redogörelserna från soldater på platsen verkar stå i strid med både bildbevis och vittnesmål. Antagandet att civila dödades av samma vägbomb som riktades mot konvojen framstår som extremt osannolikt. Endast de riktigt partiska, såsom den konservativa tidningen Washington Times och diverse republikanska bloggar, stödjer marinkårens redogörelse på basis av de bevis som finns tillgängliga.

Låt oss därför vara helt glasklara så att ingenting kan missförstås: samtliga redogörelser som kommer från Washington pekar åt ett och samma skrämmande håll. Efter en gerillaattack dödade amerikanska soldater oskyldiga civila som, till skillnad från vad som inledningsvis påstods, inte var del av “gerillan”. Inte heller hade dessa dödats av gerillans bomb, såsom först hävdades. Vi bör alltså lyssna till William Eckardt, den före detta åklagaren i fallet My Lai (Song My), som uppmanade alla intressenter att ”vara tålmodiga” och invänta utredningens resultat.

Vad detta lär oss om kriget i Irak och om mediernas gränslösa antaganden om USA:s militära ondska är i detta läge oklart. Men det är vad detta säger oss om våra utrikeskorrespondenter och deras ideologiska agenda som gör rapporteringen om Haditha så lärorik.

I USA har nyheten legat och bubblat ända sedan Time Magazine ifrågasatte marinkårens redogörelse och antydde att brott hade begåtts. Detta sparkade igång en militärutredning som fortfarande pågår. Den amerikanska nyhetsbevakningen av fallet har, ända sedan Times rapport, varit jämn och väl avvägd (trots hejdlösa anklagelser från högern om “partiskhet”). I fredags publicerade New York Times ett långt, detaljerat reportage med rubriken “Contradictions Cloud Inquiry Into 24 Iraqi Deaths” (Utredning motsägelsefull om 24 irakiska dödsfall). Enligt New York Times är ingen redogörelse om Haditha den andra lik, vilket resulterat i ett kaos av motsägelsefullhet och förvirrande bevisning. Så tidningen frågar “vad som verkligen hände i Haditha den 19 november 2005″. Även om alla misstänker och förväntar sig det värsta, så har alla, från presidenten ned till tidningens korrespondent, uppträtt professionellt och med återhållsamhet.

Sedan har vi naturligtvis de svenska medierna som, när de skriver om händelser utanför hemlandet, ofta tillåter sig att agera utan att bry sig om balans eller objektivitet, vilket Cecilia Uddén erkände häromåret. Detta är särskilt tydligt när en händelse ger möjlighet till skadeglädje, såsom en berättelse om eventuella amerikanska militära illdåd i Irak.

Det är värt att upprepa att anklagelserna om en massaker mycket väl – och baserat på de initiala rapporterna – faktiskt sannolikt kommer att visa sig vara sanna. Men vad journalistisk etik anbelangar är detta irrelevant. Som parallell kan man jämföra med fallet mot fotbollsspelaren O.J. Simpson. Trots att man kan anta att varje journalist som bevakade rättsprocessen var övertygad om att Simpson var skyldig, vore det ett övertramp, och antagligen brottslig vårdslöshet, om de hade beskrivit honom som “dubbelmördaren och före detta fotbollspelaren som nu står inför rätta”. New York Timesgjorde en korrekt sammanfattning i fredags: “Varför det hände och vem som slutligen bär ansvaret är föremål för avsevärd tvist”.

Huruvida sådana här händelser är vanligt förekommande förtjänar likväl utförlig mediebevakning, även om Britt-Marie Mattsson antyder ett jakande svar på den frågan med formuleringar som “ännu en massaker”, helt utan bevisning. Medan amerikanska och brittiska medier har avhållit sig från att fälla omdömen, och hållit sig till värdeneutrala formuleringar som “anklagad för” och “misstänkt för”, har vissa svenska medier agerat både journalist, jurist och jury.

Och oavsett vad som hände i Haditha är det dålig journalistik.