Den ena artikeln handlar om olika miljö- och etikmärkningar och om lågpriskedjornas skadliga inverkan på fattiga länder. Till artikeln följer också en liten reklamruta för olika miljö- och etikmärkningar. Inte med ett ord antyds att de olika märkningarna och deras effekter är högst omstridda.

Den andra artikeln är en ren reklampelare för sömmerskan Hofring. Den tidigare New York-designern har nu en butik, Ekovaruhuset, och en ateljé i Gamla Stan, där hon säljer ”etiska” kläder.

”Priserna i Ekovaruhuset ligger i nivå med andra designbutiker. Jämför man med lågpriskedjorna blir det förstås lite dyrare. ’Men det ska det ju vara. Det är något som inte fungerar när det är så billigt’”.

Om Tideström inte varit fullt så ensidig i sin rapportering kunde hon berättat om hur enormt viktigt det är för fattiga länder att få handla med oss i väst – inte minst med kläder.

”Massproduktionen förstör så oerhört mycket”, förklarar Eva Eiderström som är chef för Naturskyddsföreningens avdelning Handla miljövänligt. Hofring tycker att ”det känns heltokigt att ett plagg ska transporteras flera varv runt jorden innan det är färdigt.” Tokigt för dig, måhända, men otroligt viktigt för människor i fattiga länder.

Lågpriskedjorna, artiklarnas nemesis, tillverkar ofta sina kläder i fattiga länder, vilket ger fattiga människor möjlighet att få ett jobb och arbeta sig till en bättre tillvaro. Multinationella bolag i fattiga länder erbjuder i regel en lönepremie på mellan 40 och 100 procent jämfört med lokalt ägda företag, så inte nog med att lågpriskedjorna ger fattiga människor jobb – det är bättre jobb än vad som annars funnits tillgängligt.

"Ett bevis på att konsumentmakt fungerar", skriver Tideström, "är att barnarbete nästan helt har försvunnit på tio år". För det första är det inte sant. För det andra är det ett exempel på att välmenande västerländsk konsumentmakt kan ha ödesdigra konsekvenser. 1992 uppdagades att den stora amerikanska varuhuskedjan Wal-Mart köpt kläder som tillverkats av barnarbetare. Kongressen hotade att förbjuda import från länder med barnarbete, vilket fick textilindustrin i Bangladesh att kvickt avskeda tusentals barn som i stället tvingades prostituera sig för att inte svälta. För det är ju inte så att restriktioner på barnarbete stoppar barn från att arbeta. I stället tvingas de in i sämre betalda och farligare jobb – ofta prostitution. Att arbeta i ett multinationellt bolag är ofta väsentligt bättre än alternativen, både arbetsvillkor och löner är i regel bättre än lokalt ägda alternativ. I en bojkott mot mattindustrin i Nepal tvingades 5 000 flickor in i prostitution.

Hofrings mål under våren är att helt klippa bort fattiga leverantörer och sälja helt svenskproducerade underkläder. ”Varje gång jag sätter saxen i tyget känns det som en politisk aktion. Det är så häftigt. Vi kan göra världens konsumentrevolution.”

Men Tideström bryr sig inte om att problematisera. Hon nöjer sig med att göra reklam.