TV4 Fakta rundade av sin minneskväll den 11 september med att visa ”Loose Change”, en ”dokumentär” som hävdar att Bush-regeringen ligger bakom terrordåden. Filmen har funnits i olika versioner på internet, och har hittills inte sänts i någon större tv-kanal. Detta alster har blivit föremål för vetenskaplig granskning och avfärdats som rena fantasier – farliga sådana. Filmen beskrivs dock av TV4 som ”en dokumentär med en annorlunda vinkel på terrorattacken mot World Trade Center”, och tillägger att skaparna ställer följande frågor, som om de hade någon som helst grund i fakta:

Varför hittas aldrig något fysiskt bevis på att ett flygplan träffat Pentagon? Var någonstans var vingarna, motorerna och flygplansstjärten? Hur kan eld från två flygplan förstöra tre av tornen på World Trade Center när ingen skyskrapa tidigare kollapsat av eld? Och varför sa så många offer att de hade hört explosioner inifrån byggnaderna?

SVT hakade på konspirationstrenden i morse med programmet Gomorron Sverige, då bokrecensenten Yukiko Duke gjorde en djupdykning i böckerna som publicerats om attackerna. Yukiko Duke lyfte fram några exempel ur olika genrer på temat, som exempelvis faktaböcker och skönlitteratur. 11 september rapporten: Nationella kommissionens slutrapport om terroristattacken i USA, dvs. den officiella utredningen av attackerna, beskriver hon som en ”knastertorr historia”.

Sedan berättar recensenten om böcker som handlar om ”spekulationsteorier” (en något Orwellsk beskrivning), såsom Gåtorna kring den 11 september av fransmannen Eric Laurent. Författaren ”undrar helt enkelt om inte utredningsarbetet varit klantigt skött.” Yukiko Duke tittar sedan ned på sina anteckningar och fortsätter: ”Och hur kommer det sig att vissa av de här flygbolagen som var involverade…att det var börsspekulationer veckan innan den 11 september. Hur kunde det komma sig? Visste man om…visste vissa mäktiga krafter om att det här skulle hända?”

Och med detta har Yukiko Duke fört ut ännu en osanning i etern. För om hon verkligen hade läst den ”knastertorra historien” hade hon fått svar på dessa frågor:

(11 september rapporten: Nationella kommissionens slutrapport om terroristattacken i USA; kapital fem, sidan 166): ”Noggranna undersökningar utförda av den myndighet som bland annat kontrollerar börsnoterade företags information, FBI och andra myndigheter har inte funnit bevis för att någon som kände till attackerna i förväg tjänat pengar på aktiehandel.”

(Tillhörande fotnot 130): ”Påståenden om insiderhandel före den 11 september har fått stor publicitet och bygger i allmänhet på rapporter om ovanligt stor handel före den 11 september i företag vars aktier rasade efter attackerna. Det förekom faktiskt viss ovanlig handel, men i samtliga fall visade det sig finnas acceptabla förklaringar. Exempelvis sköt volymen säljoptioner – investeringar som betalar sig när priset på en aktie faller – i höjden i moderbolagen till United Airlines (6 september) och American Airlines (10 september) – vilket ser utomordentligt misstänkt ut. Ytterligare undersökningar har emellertid visat att handeln inte hade någon koppling till 11 september. En enskild, amerikabaserad investerare, utan någon som helst koppling till Al Qaida, köpte 95 procent av säljoptionerna i UAL den 6 september som en del av en köpstrategi som också omfattade köp av 115 000 aktier i American Airlines den 10 september. På liknande sätt spårades den skenbart tvivelaktiga handeln med American Airlines den 10 september till ett visst, USA-baserat nyhetsbrev om handel med optioner, som faxats till prenumeranter söndagen den 9 september. Där rekommenderas denna handel. Exemplen är typiska för de bevis som granskats i utredningen. SEC (som reglerar börsbolags informationsspridning) och FBI ägnade enorma resurser åt att tillsammans med andra myndigheter och säkerhetsföretag utreda den här frågan, och fick till och med till stånd samarbete med många utländska regeringar. Utredarna har funnit att det som verkade misstänkt varje gång visat sig vara helt oskyldigt.

Visst är det roligt med oseriösa konspirationsteoretiker, men det blir problematiskt när journalister okritiskt tar deras ord i egen mun. Eller när de tror sig finna ett korn av sanning i deras påståenden. Eller när de frestas att tro på deras teser på grund av en allmän misstro mot makten. Det är inte sannolikt att de flesta tittarna, läsarna och lyssnarna själva gräver i allt bakgrundsmaterial eller bekantar sig med tillgängliga fakta. Och då väger journalistens ord oerhört tungt.