 SVT:s livsåskådningsprogram Existens fördjupade sig nyligen i det kristna stödet till Israel i Sverige. Det gjorde man genom att intervjua olika kristna organisationer och samfund med diametralt olika syn på Israel. Broderskapsrörelsens starkt negativa syn på Israelstödet fick oproportionerligt stort utrymme i förhållande till de som bejakar Israel i den kristna debatten.
Redaktören för Existens medger nu att programformatet är ett problem.
Se uppdatering längst ned.
Den 30 september sände SVT ännu ett program från Existens. Ämnet för dagen var det kristna engagemanget för Israel. Man diskuterar frikyrkornas uppfattning om profetior som endast kan förverkligas när det judiska folket återförts till Israel. I programmet utreds vad det kristna engagemanget får för konsekvenser för Mellanösternkonflikten, och varför andra kristna organisationer ställer sig negativa till frikyrkornas stöd till Israel. Reportaget bar rubriken "Varför ska vi be för Israel?", och går att se genom att klicka på länken. Programmet är 25 minuter långt. Av denna tid ägnas endast två minuters intervjutid på de israelvänliga frikyrkorörelserna. Av resterande intervjutid, drygt tolv minuter, upplåts totalt 10 minuter exklusivt till Peter Weiderud från de kristna socialdemokraterna i Broderskapsrörelsen, som oemotsagd levererar hård kritik mot det frikyrkliga engagemanget för Israel, och mot Israels politik.
Broderskapsrörelsen fick fem gånger större utrymme än övriga parter fick tillsammans
Att en av parterna i tvistefrågan om det kristna engagemanget för Israel, Broderskaparna, får flerfaldigt mer utrymme än övriga intressenter beror, enligt programmets redaktör Per Melander, på att rörelsens ledare hade utsetts till så kallad "programgäst". Att så är fallet förklaras inte för tittarna. Formatet innebär att programgästen får ett avsevärt större utrymme i reportagets intervjuer och samtal, och behandlas som ett "sanningsvittne". Merparten av Broderskaparens uttalanden, främst politiska, ges inget bemötande i intervjuerna med de andra kristna parterna. I reportaget får Peter Weiderud också visst stöd från en forskare hos Svenska Kyrkan, som kritiserar det frikyrkliga Israelstödet. Från debattens andra sida – de israelvänliga kristna församlingarna - möter tittarna en representant för den evangeliska Folkkyrkan och en annan för ett kristdemokratiskt nätverk för israelvänner. Dessa utfrågas om anledningen till Israelstödet, grundat mestadels i religiösa övertygelser om profetior, men blir inte ombedda att bemöta Weideruds rent politiska kritik mot Israelstödet.
"Programmets format är ett problem"
Efter att i efterhand ha utvärderat reportaget, medger programredaktören Per Melander till NMI att det finns problem med det valda programformatet. Det lämpar sig bättre i okontroversiella intervjuprogram. Det stora utrymme som "programgästen" får kan skapa intrycket att det görs ett ställningstagande till förmån för Broderskapsrörelsens syn i debatten, konstaterar han självkritiskt: - Programgäster kan vara ett problem beroende på vilket ämne det handlar om. Det är ett problem när en fråga är kontroversiell, eftersom programgästen får en annan plattform än övriga medverkande. - Programgästen får större exponering, och det är vår kritik mot den här programformen. Även den motsatta sidan borde ha kunnat ges en plattform för att företräda motsatt synsätt så att tittaren får se båda sidorna.
"Inte relevant att presentera programgästens agenda"
I Existens-reportaget görs det inte någon presentation av Broderskapsrörelsen, eller kritiken som riktas emot dem alls, trots det stora utrymme organisationen får i programmet. SVT begränsar sig till att beskriva att det handlar om kristna socialdemokrater. Därmed bortses från Broderskapsrörelsens aktiva roll i debatten om Mellanösternkonflikten, och deras tydliga och omtvistade ståndpunkter, i likhet med deras motparter. För att värdera Broderskapsrörelsens fördömande av fundamentalism, som utgör kärnan i deras kritik mot frikyrkornas Israelstöd, hade Existens kunnat nämna Broderskaparnas samarbete med den muslimske ledaren Mahmoud Aldebe från Sveriges Muslimska Förbund (SMF), som ingår i Sveriges Muslimska Råd (SMR). Han anklagas för kopplingar till det islamistiska Muslimska Brödraskapet, och förespråkade i våras införandet av särskild sharialagstiftning för muslimer i Sverige. Broderskapsrörelsens och Aldebes samröre kartlades i SVT:s Uppdrag Granskning i maj och kritiserades också öppet av den socialdemokratiska ledningen, däribland av statsminister Göran Persson och s-kvinnornas Nalin Pekgul. Tittarna hade också kunnat få perspektiv på Broderskaparnas fördömanden av stödet till Israel, om de hade fått veta att Weideruds organisation propagerar hårt för en svensk dialog med den terrorstämplade Hamas-rörelsen, som verkar för Israels utplåning. Men under de 10 minuter av reportagetiden som reserverats till Peter Weiderud fördömer "programgästen" istället frikyrkornas Israel-engagemang som "fundamentalistiskt". Han anklagar dem för en "osund sammanblandning av religion och politik" och för att omhulda en "obegriplig teologi för en normalt tänkande människa".
"Vi skulle vara tvungna att kontrollera uppgifterna"
Per Melander ser dock ingen mening med att informera tittarna om Broderskapsrörelsens samröre med fundamentalisterna i Hamas och SMR, där SMF ingår, samt med dess politiska gren PIS (Politisk Islamisk Samling): - Man bör ge information om programgästen i den mån man tycker det är relevant för sammanhanget. I det här fallet tyckte jag inte att det var fel att inte göra det, eftersom det var oklart om kritiken stämde. Det hade man varit tvungen att kontrollera ganska noggrant, för att se hur pass belagt det är.
Broderskaparnas kontakter med SMR (där SMF ingår) samt Hamas står att läsa på deras hemsida och togs upp i Uppdrag Granskning. Borde ni inte ha nämnt att rörelsen har kritiserats för detta, och samtidigt berätta att rörelsen avfärdar kritiken? - Anklagelsen blev aldrig glasklar. Det skildrades som okunskap och aningslöshet från Broderskapsrörelsens sida. Det handlade om enskilda medlemmar, så det är svårt att beslå hela rörelsen med det, svarar Melander.
Som det framgår på Broderskaparnas hemsida är dessa kontakter helt öppna och omfamnade av rörelsens ledning. Broderskapsrörelsen, å sin sida, har sedermera besvarat kritiken mot deras val av samtalspartners genom att framhålla att man, i likhet med SMR, inte delar SMF:s krav på särlagstiftning, eller Hamas våldsanvändning, men att man vill hålla öppet för dialog ändå.
Inget bemötande av politiska anklagelser
I motsats till övriga intervjuade personer, ges Peter Weiderud utrymme att fördjupa sig i de politiska konsekvenser som han anser att stödet till Israel får. Utan ifrågasättande från programledaren, och utan att opponerande åsikter framförs, ges Weiderud tillfälle att hävda omtvistade åsikter som att arabiska israeler skulle sakna de rättigheter som judiska israeler har i Israel. Han framför dessutom att palestinierna "fördrevs" i krigen 1948 och 1967. Weiderud anser vidare att det är "paradoxalt" att frikyrkorna vill stödja Israel, eftersom "de genuina eller ursprungliga kristna", enligt honom, finns bland palestinierna. Ingen påminner Broderskaparnas ledare om den religion som Jesus och hans samtida bekände sig till. Programmet bereder också plats åt Weideruds varningar för att dagens utveckling skulle kunna leda till skapandet av en "apartheidstat" i Israel. Han förespråkar en tvåstatslösning, men inskjuter att det också innebär "slutet för den judiska staten". Det är en slutsats som Hamas säkert finner tilltalande. Men SVT:s redaktör anser inte att det fanns skäl att presentera de organisationer med vilka Broderskaparna för en "dialog" om detta: - Vi är försiktiga eftersom det finns en risk för att intervjuobjektet inte känner igen sig i beskrivningen. Vår policy är att förhålla oss neutrala och endast beskriva vad personen heter, vem den företräder och vad personen har arbetat med.
I reportaget ställs också frågan vad judarna själva tycker, men ingen sådan röst kommer till tals i programmet. Per Melander uppger att Existens inte har lyckats hitta någon från det judiska samfundet som ville kommentera Broderskaparnas syn på Israel och frikyrkornas engagemang. - Vi ville skildra en inomkristlig debatt, och beskriva olika kristna organisationers syn på de här bibliska profetiorna. Vi valde att även söka företrädare för den israeliska ambassaden och de judiska organisationerna, men det visade sig att intresset var litet. Det är anledningen till att de inte är med, vilket jag kan tycka är synd.
"Bilderna ska skapa känslor"
Men det var inte bara programformatet som borgade för obalans i skildringen av den inomkristliga debatten om stödet till Israel. Även redigeringen av programmet väcker frågor. När reportern nämner att det förekommit våld mot kristna missionärer i Israel visas arkivbilder på israelisk polis som skjuter mot palestinier, utan uppenbar koppling till ämnet. I ögonblicket då skotten hörs, klipps bilden till en stort leende Ariel Sharon i Knesset. Per Melander avfärdar dock frågan om filmredigeringen skapar intrycket att våld mot missionärer skulle vara accepterat av den israeliska regeringen och dess fd. premiärminister: - Det är inte alltid man har exakta bilder på det man beskriver. Det finns en ambition att sätta saker på sin spets och bilderna är med för att skapa känslor.
UPPDATERING
Tidningen Världen Idag rapporterar om NMI:s granskning:
Existens kritiseras för grov obalans om Israelinslag
Tidningen kommenterar saken på ledarplats:
Existens i partiets tjänst
Tidningen Smålandsposten kommenterar på ledarplats.
Existens och existensberättigande (utan login)
|
