 Sommaren är här, och Sveriges stränder fylls till bredden med badsugna semesterfirare och soldyrkare. Förutom vädret finns endast en osäkerhetsfaktor: blir det en omfattande algblomning i år eller inte? Ett underlag för en mer underbyggd gissning, istället för förutfattade meningar om fenomenet, kan förhoppningsvis fås i Timbros senaste Briefing Paper (pdf) skrivet av Oxfordforskaren Anders Sandberg.
Inför sommaren 2005 skapade algblomningen enorm debatt, inte minst i medierna. Larmrapporterna duggade tätt, och teorierna om algblomningens orsaker och om vad som behövde göras för att förebygga fenomenet var nästan lika många som antalet drabbade badgäster. Gemensamt för analyserna från regeringens Miljövårdsberedning, Naturvårdsverket, regeringspolitiker och kommentatorerna i pressen, var att lägga skulden för algblomningen på jordbruket och industrin. Den dominerande teorin var att övergödning samt utsläpp från exempelvis pappersindustrin i vattendrag, sjöar och hav ledde till ökad kvävehalt och syrebrist i vattnet och därmed algblomning. Den panikartade slutsatsen blev att överväga radikala begränsningar och restriktioner i jordbrukssektorn och industrin. Kväve och fosfater har en negativ inverkan på algblomning, men enligt experterna är det långt ifrån klart att de är de enda faktorerna, och vad det är som orsakar dem. Men i förra årets rapportering var det svårt att hitta någon nyansering.
Förra årets mediala åtgärdspanik mot algblomningen
Enligt Dagens Nyheter den 22/2 förra året sade sig miljöminister Lena Sommestad vara beredd att ta till betydligt mer drastiska metoder för att reglera avlopp, trafikens kväveutsläpp, samt jordbruket om förändringarna av Östersjöns miljö var så långtgående som Miljövårdsberedningen gjorde gällande. Vilka kunde hon inte säga. DN noterar dock att de drastiska åtgärdsförslagen mötte positiva reaktioner i medierna. Journalisten Karin Bojs propagerade i Dagens Nyheter för en radikal minskning av köttkonsumtionen, och en drastisk övergång till grönsaker. Mindre köttätande skulle, enligt DN-journalisten, leda till minskad odling av foder och därmed till "radikalt mindre jordbruk som kan släppa ut kväve i Östersjön". Hon uppmanade också till ett omedelbart moratorium på torskkonsumtion, med hänvisning till en professor i marinekologi:
Som privatperson kan man faktiskt dra ett strå till stacken. Nummer ett är att sluta äta torsk. Torsken är det rovdjur som står högst i näringskedjan i Östersjön. När torsken försvinner blir konsekvenserna mycket stora för alla led längre ner i näringskedjan. För närvarande dödas hälften av alla torskar i Östersjön varje år.
Kvällstidningarna kritiserades hårt för sin rapportering från landets badorter, där små aktörer i turismnäringen drabbades hårt av det man på vissa platser i landet uppfattade som överdrifter. Ölandsbladet rapporterar om skadeverkningarna den 13 juli 2005:
– I måndags hade Aftonbladet lagt en grå zon runt hela Öland och det är bara lögn och förbannad dikt, säger en mycket upprörd Sune Lindman, ägare till Lådbilslandet.
Han säger sig för egen del inte sett några giftalger, men knappt några besökare heller tack vare alla svarta rubriker.
Det fanns också en rädsla för att problemen till och med var irreversibla – att ekosystemet gått in i en ond spiral. Inte förrän den hösten började sprickor synas i resonemanget, som ett TT-telegram från augusti 2005 visar. Utpekandet av kvävehalten som boven i dramat förbisåg faktumet att flera algsorter kunde producera eget kväve, och tvärtom stimulerades av en kvävefattig miljö. Därmed skulle inte en sänkning av kvävehalten ensamt kunna reducera algblomningen. En uppmärksammad oberoende expertgrupp kritiserade Naturvårdsverket för sin ensidiga fokus på kväve på bekostnad av fosfornivåerna. Debatten vände och myndigheten erkände att man stod utan en helhetslösning.
Kvarstod gjorde också faktumet att inte heller en sänkning av fosfornivån skulle vara tillräcklig, eftersom syrebristen i djupvattnet frisätter nytt fosfat. Forskarna vet också att varmt väder i kombination med dålig omblandning och syresättning av djupvattnet bidrar till ökad algblomning – faktorer som är helt oberoende av industriell aktivitet.
Färre undergångsprofetior i år
Inför den här sommaren tycks dock medierna ha dämpat den apokalyptiska tonen något, och sparat på utfallen mot industri och jordbruk. De naturliga faktorerna bakom algblomningen – den dåliga syresättningen p.g.a. bristande omblandning av djupvattnet samt värmeböljan – ges nu mer belysning än förra året. Sveriges Radio Uppland rapporterar:
Det är variationer i vädret som lett till svängningar i syrehalten och bristen på syre är en förutsättning för de giftiga algerna. För när syreförhållandena är dåliga frisätts fosfor.
- Och det är just fosfor som gynnar de här blomningarna, berättar Ulf Larsson [marinekolog vid Stockholms universitet].
I ett annat reportage från Gotland framhålls också sambandet mellan syrebristen och bildningen av fosfor, som i sin tur stimulerar förekomst av vissa alger. I rapporteringen ges också mer utrymme till de lösningar på problemet med algblomning som nu diskuteras. En av de åtgärder som fått mest uppmärksamhet gäller syresättning av djupvattnet genom att installera en sorts vindkraftverk till havs som skall driva stora rotorer nära bottnen, och därmed bidra till omblandning av vattnet. Förslaget är nu ute på remiss innan Naturvårdsverket ska ta beslut i höst:
Anders Stigebrandt som är fysiker och docent i marint systemanalys [och] verksam vid Göteborgs universitet är mycket optimistisk.
– Jag känner mig ganska säker på att det med den här metoden går att halvera fosfatkoncentrationen i Östersjön på bara några år säger han och menar att det hela egentligen är enkelt.
– Vi föreslår bara en metod som naturen redan själv använder.
När detta skrivs har ingen nämnvärd algblomning ägt rum, men hur kommer debatten att gå om så blir fallet? Kommer man att kunna hålla sig till underbyggda fakta när det gäller? Ännu syns nämligen spår av förra årets panikreflexer, främst på myndighetsnivå. För trots de nya åtgärdsförslagen, som Naturvårdsverket ser ut att välkomna, gick myndigheten i sin "Havsaktionsplan" som presenterades i april i år kvar i upptrampade spår. Man fortsätter att tala om jordbruket som den största boven bakom algblomningen. Verket diskuterar också, enligt SR, att dra igång "propaganda" mot användningen av tvättmedel som innehåller fosfat. Men den här gången är medierna mindre alarmistiska, i vetskapen att också andra lösningar utvärderas. Naturvårdsverkets Havsaktionsplan uppmärksammas inte i fler än en knapp handfull artiklar. Sveriges Radio ställer Naturvårdsverkets chef Lars-Erik Liljelund mot väggen:
Nu har man ju under många år försökt med åtgärder på jordbrukets område, men det har inte räckt till. Vad är det man kan göra ytterligare?
– Jag vill understryka att jordbruket har gjort mycket, men man måste göra mera och det måste vi ta fram tillsammans med den sektorn.
Mikael Nussdorf
|
